Många forskare gör ”post doc” utomlands direkt efter disputationen. Men det är inte bara som nydisputerad man kan få chansen att arbeta utomlands under en period. Även professorer kan kasta loss, lämna den invanda vardagen och dra iväg för att forska och undervisa på ett annat universitet långt hemifrån. Hela förra året 2016 hade jag förmånen att få jobba på School of Nursing, University of California i Irvine söder om Los Angeles (http://www.nursing.uci.edu).
En tidig morgon i början av januari lämnade vi ett Linköping där termometern visade minus 17 grader och landade 14 timmar senare i soliga Kalifornien. Solen fortsatte sedan att skina nästan alla de 365 dagarna som vi var där. Det är något vi saknat under de två månader som vi nu varit hemma i Sverige!
Att jobba utomlands, även om det bara är tillfälligt, kräver en långsiktig planering. Speciellt när två akademiker med ett barn i skolåldern flyttar som vi gjorde. Det är mycket som ska klaffa med både jobb, skola och boende och det var många timmar av förberedelse innan allt föll på plats. Vi spenderade en ansenlig del av vår fritid sista halvåret innan vi åkte med alla förberedelser som t.ex. visumansökningar, ambassadbesök, försäkringar, vaccinationer som sonen behövde för att få börja i skolan. Vi gjorde även ett besök under tre veckor cirka ett halvår innan vi flyttade då vi hyrde hus, besökte skolor och skrev på alla papper på universitetet. Väl på plats i USA var det ytterligare en del administration och praktiska uppgifter att fixa som att ansöka om ”social security number” och ta amerikanskt körkort med både uppkörning och teoriprov. Universitetet och universitetssjukhuset krävde också att man genomgick diverse webutbildningar för etikprövning, HIPAA (Health Insurance Portability and Accountability Act), IT- och labsäkerhet, universitetsadministration mm.
Min man är också forskare och professor inom bio-optik så vi hade förmånen att kunna arbeta i två bra forskningsmiljöer på samma universitet. Vi har båda under en längre tid samarbetat med kollegor på University of California Irvine och det var en viktig förutsättning för att ganska snabbt kunna komma igång med forskningen där när vi flyttade dit. Det var en positiv överraskning att det gick så pass lätt att komma igång med att både forska och undervisa där. Välkomnande, hjälpsamma kollegor och en välfungerade administrativ organisation var nyckeln till att allt fungerade lättare än vi trott. Redan efter ett par månader kände vi oss som hemma på campus.
Staden Irvine där vi bodde är en lugn oas vid kusten med mycket låg brottlighet och väldigt bra kommunala skolor. Det var en häftig upplevelse att Irvine till 50 % består av befolkning med rötter i Asien. Ibland kändes det som man var i Japan, Kina eller Korea när man gick omkring på campus eller besökte olika områden i staden som nästan bara hade asiatiska affärer och restauranger. Vår 13-åriga son märkte också av den asiatiska dominansen i skolan, han var alltid väldigt lång och blond och matte var nästan alla elevernas favoritämne.
Vi fick bo på Campus hela året, där bara fast anställda lärare/forskare på universitetet får köpa hus, tack vare att vi kunde hyra hus av två olika familjer som var iväg på var sin sabbatstermin. Att bo på Universitetsområdet var härligt med gångavstånd till jobbet och sonen kunde åka gul skolbuss till skolan varje dag. Det var så skönt att inte behöva sitta i bilköer flera timmar om dagen som många andra gör i södra Kalifornien
Det har varit en stor förmån och mycket lärorikt att få inblick i ett utländskt universitets inre arbete. Jag har undervisat och handlett doktorander och samarbetat i olika forskningsprojekt med duktiga amerikanska kollegor kring palliativ vård, fysisk aktivitet, teknikstöd för egenvård och närståendes roll i vården av patienter med hjärtsvikt.
Genom min status som gästprofessor kunde jag också röra mig ganska fritt på olika sjukhus och jag hade förmånen att kunna besöka hjärtsviktskliniker och kardiologavdelningar på flera olika sjukhus. Bland annat fick jag möjlighet att var med på två olika hjärtsviktsenheter på sjukhuset vid University of Califonia Irvine och San Diego där man hade palliativ vård för hjärtsviktspatienter som en integrerad del av sin verksamhet och där hjärtsviktssjuksköterskor och kardiologer samarbetade nära det palliativa teamet.
Jag hade även möjlighet att studera omvårdnadsorganisationen på Magnetsjukhus och sjukhus som var i färd med att ansöka om magnetstatus (http://www.nursecredentialing.org/).
På fritiden gjorde vi flera oförglömliga resor. Vi körde bil längs Kaliforniens vackra kust på 
Highway 1, från LA till underbara San Fransisco med sevärdheter som Golden Gate bron, Alcatraz och Redwood skogar. Under påsken vandrade vi i Death Valley och Grand Canyon samt besökte galna Las Vegas Under sommarsemestern var vi en vecka på östkusten och besökte Washington DC, Philadelphia och New York. Innan vi åkte hem avslutade vi med ett besök på Big Island Hawaii med vulkaner, regnskogar och fantastisk snorkling. Jag hann dessutom vara med på Heart Failure Society of America kongressen i Florida och AHA kongressen i New Orleans.
Hela året åkte vi så ofta vi kunde till de olika stränder som bara låg 15-20 minuter bort med bil från vårt hus för att bodysurfa, snorkla, bada eller bara promenera och njuta av utsikten över Stilla Havet. Det var väldigt exotiskt att få se valar, delfiner, sälar, pelikaner och sjölejon på nära håll längst stränderna.
Med fantastiskt spännande och vibrerande Los Angeles bara en timme bort med bil blev det naturligtvis en hel del besök dit också. Både jag och maken har spelat mycket basket tidigare i livet och yngste sonen har ett brinnande basketintresse så det blev mycket basket i alla former under året. Allt från att se NBA matcher med LA Clippers i Staples Arena till otaliga pojklagsträningar och matcher/turneringar med sonens lag.
Vi hade ett fantastiskt år på alla sätt, allt både på jobbet och fritiden överträffade våra förväntningar. Vi har fått mycket ny kunskap och inspiration och flera nya spännande forskningssamarbeten. Det var trevligt att få lära känna många nya vänner och kollegor. University of California var ett fantastiskt universitet att jobba på och under året jag var där hände väldigt mycket spännande på omvårdnadsinstitutionen. De fick bl.a. en privat donation på 40 miljoner dollar (den störst enskilda gåvan i universitetets historia) och etablerade ”School status” från Program in Nursing Science till School of Nursing.
Hur kan jag då summera mina upplevelser av året på University of California Irvine. Jag har upplevt och lärt mig oerhört mycket. Jag har utmanats att gå utanför min bekvämlighetzon och vågat pröva nya saker både i jobbet och privat. Jag har varit en utlänning och fått känna på hur det är att folk frågar var du kommer ifrån så fort du öppnat munnen. På det hela tagen ett helt oförglömligt år och jag vill uppmuntra alla som vill och kan att ta chansen att jobba utomlands om ni längtar efter att utvecklas och göra något nytt.
Men allt har sin tid och det känns mycket bra att nu vara hemma i Sverige igen. Att sitta i fikarummet med kollegor och att ha möte med forskargruppen ansikte mot ansikte istället för via Skype är något jag uppskattar mycket. Jag njuter också av att vara tillbaka i patientmöten och jobba kliniskt på hjärtsviktsmottagningen och inte minst att befinna sig i den svenska sjukvården som är mycket mer jämlik och resurseffektiv än den amerikanska.
Anna Strömberg
During my stay I attended several doctoral students classes. Subjects discussed weretheories and models to build a framework for your thesis, moderation models and self-care theories. I also attended RICH Heart team meetings were they once a week meet and discuss their ongoing research projects, grants and other issues.
